Mikrofoner, placering och mixerbord: så bygger vi ljudet i studion

Börja med talet, inte utrustningen

När vi går igenom ljudmodulen med nya kursdeltagare börjar vi sällan vid mixerbordet. Vi börjar med frågan vad lyssnaren ska höra: en programledare som läser en nyhet, två personer i samtal eller en reporter som ringer in. Svaret styr nästan allt annat, från mikrofontyp till hur nära den ska sitta.

Många som kommer till kursen tror att bra ljud är en fråga om dyr utrustning. Efter några pass brukar de upptäcka att en enkel mikrofon på rätt plats slår en bättre mikrofon på fel plats. Rummet, avståndet till munnen och bakgrundsljudet spelar större roll än prislappen.

Därför arbetar vi med korta lyssningsövningar. Du spelar in samma mening på tre olika sätt, lyssnar i hörlurar och beskriver skillnaden med egna ord. Det tränar örat, och örat är det viktigaste verktyg du har i ljudarbetet i en studio.

• Fråga först vad lyssnaren ska höra
• Rum och avstånd väger tungt
• Träna örat med jämförande lyssning

Mikrofonerna vi arbetar med

I kursen använder vi tre huvudtyper. Lavaliermikrofonen, den lilla som fästs på kläderna, är standard för programledare eftersom den sitter nära munnen och försvinner i bild. Handmikrofonen passar reportage och intervjuer där någon ska föra mikrofonen mellan sig. Bordsmikrofoner på arm används i samtalsprogram.

Varje typ har sina svagheter. Lavaliern fångar gärna kläder som skrapar mot tyget, så placeringen på bröstet och fästet med tejp eller klämma övas noga. Handmikrofonen kräver att den som håller den håller jämnt avstånd. Bordsmikrofonen plockar upp ljud från bordet, till exempel papper och koppar.

Vi låter dig hantera alla tre i praktiken. Du fäster, testar och byter ut dem under tidspress, eftersom det är så det ser ut när en sändning närmar sig. Efter ett par övningar vet du vilken mikrofon du griper efter först och varför.

• Lavalier för programledare och nyhetsläsare
• Handmikrofon för reportage och intervjuer
• Bordsmikrofon på arm för samtal

Placering: några centimeter avgör mycket

Placeringen är den metod vi återkommer till oftast. En lavalier som sitter ungefär en handsbredd under hakan ger ett fylligt och jämnt tal. Sitter den för högt blir ljudet hårt och andningen hörs, sitter den för lågt blir rösten tunn och rummet kommer in.

Vi tittar också på riktning. De flesta mikrofoner hör bäst det som finns framför dem, så en mikrofon som pekar bort från munnen tappar styrka. Vid bordsmikrofoner ställer vi in vinkeln så att den pekar mot munnen men inte rakt in i andedräkten, vilket minskar de hårda p- och b-ljuden.

Under övningarna går du runt i studion med hörlurar på och lyssnar efter ljud som kameran aldrig ser: ventilation, ljusarmaturer som surrar, steg på golvet. Genom att flytta en mikrofon eller stänga av en fläkt kan du ofta lösa ett problem utan att röra ett enda reglage.

• En handsbredd under hakan för lavalier
• Vinkla bordsmikrofonen mot munnen, inte rakt in
• Lyssna efter ventilation och surr före inspelning

Mixerbordet och ljudnivåerna

Mixerbordet ser ofta skrämmande ut första gången, men de flesta reglage upprepas kanal för kanal. Vi går igenom en kanal i taget: ingångsnivå, enkel tonjustering och fadern som styr vad som går ut. När du förstår en kanal förstår du alla.

Det vanligaste misstaget är att ställa in nivån för högt. Då blir ljudet förvrängt, och det går inte att rädda i efterhand. Vi tränar på att sätta nivån medan personen pratar i sin vanliga röst, och sedan lämna marginal för att hen höjer rösten eller skrattar till.

I nyheter och livesändning vill du ha en jämn nivå så att tittaren slipper vrida på volymen. Du lär dig läsa av mätaren, höra skillnaden mellan två talare som ligger olika högt och justera mjukt under pågående sändning. Det handlar om små, lugna rörelser snarare än snabba ryck.

• Förstå en kanal så förstår du hela bordet
• Lämna marginal för starkare röster
• Justera mjukt under sändning

Felsökning när något låter fel

Ingen sändning går helt utan problem. En mikrofon tystnar, ett batteri tar slut eller ett brum dyker upp utan förvarning. Vi lägger därför tid på felsökning som en egen metod, med en fast ordning: börja vid källan, följ signalen kabel för kabel och byt ut en sak i taget.

Ofta sitter felet på det enklaste stället. En kabel som inte klickat fast, en kanal som råkat tystas eller en fantomspänning som inte slagits på. Genom att gå igenom kedjan från mikrofon till mixer kan du hitta felet på någon minut i stället för att chansa.

Vi övar detta med avsiktliga fel som instruktören lägger in i övningen. Du lär dig att hålla lugnet, tala tydligt med resten av produktionsteamet och berätta vad du gör medan du gör det. Den kommunikationen är lika viktig som själva åtgärden.

• Följ signalen från mikrofon till mixer
• Byt en sak i taget
• Berätta för teamet vad du gör

Så tar du med dig metoderna vidare

Det du övar i ljudmodulen går att använda långt utanför just vår studio. Principerna om avstånd, nivå och ordning vid felsökning gäller för små produktioner såväl som för större. Utrustningen skiftar, men sättet att tänka består.

Om du är nybörjare räcker det att du kan sätta en lavalier rätt och hålla koll på nivåerna för att göra stor skillnad i ett team. Är du redan inne i branschen får du ett mer strukturerat sätt att arbeta, särskilt i lägen med tidspress.

Ta för vana att lyssna aktivt i vardagen. Hör efter hur ljudet låter i ett kök, ett trapphus eller ett kontor. Ju mer du övar örat, desto snabbare hittar du lösningen när du står bakom mixerbordet och en sändning närmar sig.